 |
|
|
 |
|
Kalaallit´s Smilla
Kalaallit´s Smilla
Om Grönlandshunden
Rastandardard Grönlandshund
|
Ursprungsland: Grönland
Hemland: Danmark
Användningsområde: Slädhund
FCI-klassifikation: Grupp 5, sektion 1 Utan arbetsprov (För nationellt
championat i Sverige krävs dock arbetsprov)
Bakgrund/ändamål: Grönlandshund är en av världens äldsta hundraser och
har
sedan urminnes tider använts av inuiterna för transporter och jakt.
Bruksegenskaper som robust styrka, uthållighet och tålighet har varit
avgörande i avelsarbetet även om tilltalande exteriör har fått en viss
betydelse.Med sin robusta natur passar grönlandshunden friluftsmänniskor.
Det är en utmärkt hund för fjäll- och skogsvandringar då den kan bära eller
dra packningen.
Helhetsintryck: Grönlandshunden är en mycket stark polarspets och
skall vara byggd för uthålligt och påfrestande arbete som slädhund
under arktiska förhållanden. En viss variation i storlek tillåts så länge
det inte påverkar arbetsförmågan eller den exteriör harmonin.
Viktiga måttförhållanden:
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara ca 10:11,
d.v.s. kroppen skall vara svagt rektangulär.
Tikar får vara något längre i kroppen.
Uppförande/karaktär: Grönlandshunden kännetecknas främst av
sin energi, mentala styrka och oräddhet. Rasen är en passionerad och
outtröttlig slädhund. Mot människor, även främmande, är den vänlig och
som brukshund tyr den sig inte till någon särskild förare. Rasen lämpar
sig inte som vakthund. Vid säl- och isbjörnsjakt visar grönlandshunden
stor jaktinstinkt.
Huvud
Skallparti: Skallpartiet skall var brett och svagt välvt; bredast mellan
öronen.
Stop: Stopet skall vara tydligt, men inte skarpt markerat.
Nos tryffel: Nos tryffeln skall vara stor och till färgen mörk i harmoni
med pälsfärgen. Hos gyllenröda individer är nos tryffeln ofta leverfärgad.
Under vintern kan nos tryffeln bli köttfärgad, s.k. vinter näsa.
Nos parti: Nos partiet skall vara kilformat och kraftigt, brett vid roten och
gradvis avsmalnande utan att vara spetsigt. Nos ryggen skall vara rak och
bred från stop till nos tryffel.
Läppar: Läpparna skall vara tunna och strama. De skall sluta väl an mot de
mycket kraftiga tänderna.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med regelbundna, sunda och
starka tänder. Sax bett.
Ögon: Mörka ögon är att föredra, men en ögonfärg som svarar mot
pälsfärgen accepteras. Ögonen skall vara lätt snedställda, varken djupt
liggande eller framträdande. Uttrycket skall vara frimodigt och oförskräckt.
Ögonkanterna skall vara åtliggande.
Öron: Öronen skall vara tämligen små, trekantiga med rundad spets och
skall bäras styvt upprättstående.
De skall vara mycket rörliga och uttrycksfulla i sina olika ställningar.
Hals: Halsen skall vara mycket stark och ganska kort.
Kropp: Kroppen skall vara stark och ganska kompakt med en längd som
endast något överstiger mankhöjden.
Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan eller endast lätt fallande.
Rygg: Ryggen skall vara rak.
Ländparti: Ländpartiet skall vara brett.
Kors: Korset skall vara lätt fallande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och bred; rymlig, men inte
tunnformad.
Underlinje: Buk linjen skall följa bröstbenet. En svagt uppdragen buk linje
kan dock accepteras.
Svans: Svansen skall vara högt ansatt, tjock och buskig. Den skall bäras i
en båge eller löst rullad över ryggen.
Extremiteter
Framställ: Frambenen skall sedda framifrån vara helt raka med kraftig
muskulatur och grov benstomme.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara måttligt tillbakalagda.
Överarm: Överarmarna skall vara raka och kraftiga, något kortare än
skulderbladen.
Armbåge: Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen, men medge fria
rörelser.
Underarm: Underarmarna skall vara raka och starka.
Handlov: Handlovarna skall vara starka och elastiska.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka, spänstiga och sedda från
sidan endast svagt snedställda.
Tassar: Tassarna skall vara tämligen stora, kraftiga och rundade med
kraftiga klor och trampdynor.
Bak ställ: Bak stället skall vara mycket muskulöst med kraftig benstomme
och måttliga vinklar.
Bakbenen skall sedda bakifrån vara helt parallella.
Lår: Låren skall vara kraftiga och mycket muskulösa.
Has: Hasorna skall vara breda, starka och måttligt vinklade.
Tassar: Som framtassarna.
Rörelser: Det är mycket viktigt för en slädhund att ha ett trav som är
effektivt, harmoniskt flytande och outtröttligt. I utställningsringen skall
hunden visas med löst koppel i måttligt trav
för att visa god räckvidd fram och bra påskjut bak. Sedd framifrån i skritt
rör sig grönlandshunden inte i ett spår men allteftersom farten ökar rörs
benen gradvis alltmer inåt tills tassarna följer mittlinjen.
Päls
Pälsstruktur: Pälsen skall vara dubbel, d.v.s. en mjuk under ull och ett tätt,
rakt och grovt täckhår utan lockar eller vågor. På huvud och ben skall pälsen
vara ganska kort, på kroppen längre och fylligare. Pälsen skall vara lång på
undersidan av svansen vilket ger den ett buskigt intryck.
Färg: Alla färger är tillåtna, enfärgade såväl som flerfärgade, med undantag
av albinos som skall diskvalificeras.
Storlek/vikt:
Mankhöjd: Hanhund: 60 cm och däröver
Tik: 55 cm och däröver
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till
graden av avvikelse.
• tunn benstomme
• låg ställdhet
• skygghet
Allvarliga fel
• lång och mjuk päls
Diskvalificerande fel
• aggressivitet eller extrem skygghet
• albinism
• olikfärgade ögon
• blå eller blå fläckiga ögon
Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen
|
Att skaffa grönlandshund
|
Världens äldsta ?
Grönlandshunden är en av världens äldsta hundraser. I alla tider har aveln
konsekvent varit inriktad på att bevara en stark och tålig draghund.
Grönlandshunden idag är en relativt stor polar spets med starka ben,
stora tassar, varm päls (tät under ull och sträva, längre täckhår) och yvig
svans. Den har ett starkt psyke samt är frimodig och orädd.
Grönlandshunden skäller normalt inte men ylar ibland.
Det är en folkkär hund, den saknar vaktinstinkt och den trivs bäst när den
får arbeta regelbundet.
Friluftskompis
Grönlandshunden är i första hand en hund för friluftsmänniskor. Det är den
perfekta hunden för den/de som tycker om att vistas på fjället eller i
skogen. Vintertid åker du skidor eller nome - släde och på sommaren
klövjas hunden under vandringen. Behovet av arbete och motion är stort
hos Grönlandshunden. Energin bubblar annars gärna över.......
Den kraftiga pälsen gör att Grönlandshunden med fördel vistas ute året om
men den ska naturligtvis också få komma in och umgås med husse/matte.
En tuff en!
Grönlandshundens tuffa psyke bidrar till dess förmåga att arbeta under lång
tid och med hög belastning. Men det innebär också att behovet av dressyr
inte får underskattas även om det kräver mycket tålamod & arbete.
Grönlandshunden bör få vardagsdressyr och den kan även ges mer
avancerad dressyr. Beroendet till ägaren/föraren har dock sina gränser och
även en väldresserad Grönlandshund har en jaktinstinkt som är mycket
stark. Det hör till undantagen att en vuxen hund kan gå lös i skog och mark
utan att ge sig av på jakt. Detta bör man ha i minnet när man sitter med
en betagande liten valp i famnen och funderar på köp. Den trivs ändå bra
som en kombination av sällskapshund & draghund.
Att köra och klövja
Vintertid sker hundkörning antingen i nomestil där flera hundar drar en
släde i linor och föraren står på släden eller i nordiskstil där hundarna via
en eller två skaklar drar en pulka eller en släde och föraren åker skidor.
Under barmarksperioden är det bara din fantasi som sätter gränser för hur
hunden kan motioneras. Vanligt är att man springer eller cyklar med hunden
eller låter den dra en liten vagn/trehjuling där föraren står. Vid vandringar
kan man klövja hunden. Det innebär att hunden bär två väskor över ryggen
i en ryggsäcksliknande konstruktion.
Tävling
Grönlandshunden är med sin benbyggnad ingen sprinter utan snarare en seg
arbetare som kan jobba hårt och länge. Med rätt träning kan den ända få
upp sådan fart att den är någorlunda konkurrenskraftig vid tävling över
kortare distanser. Det är dock vid medel- eller långdistanstävlingar som
Grönlandshunden kommer bäst till sin rätt.
Draghundtävlingar genomförs antingen som bantävlingar med en
uppläggning liknande skidtävlingar eller fjälltävlingar över en eller flera
dagar. Normalt tävlas både i nordisk- och nomestil.
Välbefinnande
Den som uppfyller de krav som Grönlandshunden ställer på sin ägare får i
gengäld i sina hundar (sin hund) ett gäng trogna vänner som i alla väder
erbjuder sina krafter framför pulka eller släde och som ger sin förare rika
möjligheter till såväl långa fjällturer som deltagande i tävlingsspåret. Efter
välförrättat värv kan man glädjas åt synen av trötta, nöjda hundar som
rullat ihop sig i snön för att vila i väntan på nästa arbetspass.
Rasklubben för grönlandshund
Grönlandshundklubben är en rasklubb som ingår i
Svenska Polarhundklubben "SPHK".
SPHK är medlem i Svenska Kennelklubben, SKK, som specialklubb.
Grönlandshundklubben bevakar frågor av intresse för rasen och ordnar
träffar med intressanta föredragshållare. Klubben arrangerar bland annat
dragprov och dragtest. Grönlandshundklubben rekommenderar att avel sker
mellan hundar som har:
• Friröntgade höfter (HD-fria)
• Fått minst tvåa i öppen klass på utställning
• Godkänt dragprov
|
Vår egen erfarenhet av Grönlandshund:
Grönlandshunden är en glad och öppen hund. Den är mycket tillgiven till människor. Flocken är också viktig för den. Det går att ha en grönis ensam (då är familjen flocken) men den trivs bättre om den har sällskap av en annan hund (helst grönis). Grönlandshunden är psykiskt stark och enveten. Den är inte långsint och accepterar lätt att människan står över den i rang. Däremot i hundflocken är den rangmedveten. Den jobbar energiskt och energisnålt. Den är ingen sprinter men kan ändå hålla god fart. Den kan växla mellan flera gångarter som trav -långtrav, galopp, pass och töltliknande gång. Passen är mycket energisnål och en tillgång på långturer även om den inte är den snabbaste gångarten.
Grönlandshunden är en gammal ras och är oförstörd av "dålig avel". Den har kvar många ursprungsinstinkter och vet hur den klarar kyla, finner översnöade spår mm. Den har väldigt tydligt kroppsspråk och har ett otroligt gott läkekött. Dess tassar är slitstarka och vi har aldrig behövt använda tossor på en grönis. Grl hunden har en jaktinstinkt som gör att det kan vara svårt att ha den lös men det finns undantag.
Grönisen älskar att arbeta/dra och får den inte utlopp för sin energi kan den hitta på annat t.ex gnaga på olika saker, gräva osv.
Grönlandshunden får variera i storleken. Rasstandarden anger bara en minimi storlek. Det gör att alla kan hitta en grönis som passar dem. Vill du t. ex ha endast en grönis men ändå en som orkar dra endel kan du välja en stor hund. Vill du ha flera och köra hundspann väljer du med fördel en mindre eller mellanstor hund.
Funderar du på att skaffa en grönis så rekommenderar vi att man besöker en uppfödare som har vana av rasen och får träffa hundarna. Man kan också besöka hundutställningar (då ffa SPHK:s utställningar ) för att träffa hundar o ägare.
Man är välkommen att hälsa på oss om man funderar på rasen. För närvarande har vi 11 grönisar av olika storlek o modeller.
|
|
|